fredag 18 november 2016

Tar du dig bara längre bort från friheten?

Något som jag tänkt på rätt mycket är själva vägen vi väljer mot ekonomisk frihet. Vi som har som mål att sluta jobba går ofta in för det  till 100 procent. Tidigare jobbade jag ofta över för att kunna spara mer pengar. Jag tänkte att sparade jag mer så kommer jag nå dit snabbare. Problemet var att jag hade egentligen ingen konkret plan och ju mer jag jobbade, ju längre bort från friheten kom jag.



Har lönen någon betydelse? - Den frågan känns så svår och jag tycker funderingarna kring den är flera. Om man tjänar mer pengar är det lättare att spara mer pengar. Om man tjänar mindre pengar är det lättare att inte spendera pengar. Båda påstående tycker jag stämmer och båda egenskaperna är viktiga på vägen till ekonomisk frihet. Men när vil väl nått dit är förmågan att spara pengar helt plötsligt inte av betydelse längre, vi är ju fria. Medan förmågan att inte spendera pengar är en livsstil som vi lever livet ut.

Jobba mycket eller lite? - När jag jobbade som mest kändes det som jag trampade vatten. Fram tills jag var 27 år ungefär var det jättekul jobba. Men sen började jag fundera på varför jag stod och gjorde saker 8-10 timmar om dagen när jag hellre ville göra annat. Trots att jag inte hade någon klar bild så såg jag framför mig att jag vill ha ungefär en knapp månadslön i passiva inkomster. Det kändes rimligt just då. När jag räknade på det blev det som ett slag i ansiktet. Jag kommer inte ihåg exakt, men någonstans kring 15 år till skulle jag behöva jobba. Jobba med det jag redan gjort de senaste 8-9 åren. I mina ögon kändes det helt orimligt. Ska jag bränna den bästa tiden i mitt liv för att börja leva som jag vill senare?



Mental känsla, eller en fysisk situation? - Är vi fria när vi uppnått våra mål? Kan vi luta oss tillbaka och slappna av, njuta av livet fullt ut? Jag tror att många av oss har lika mycket att jobba på när vi väl uppnått våra mål. Att uppnå den mentala friheten också.



Är det inte farligt att skjuta upp saker? Borde vi inte leva här och nu, vem vet hur livet ser ut om 15 år? Hur kan vi försvara att vi väljer att spendera majoriteten av vår tid med dom vi inte älskar, eller med det vi inte älskar. När är rätt tidpunkt att ta steget? Varför ändra på något som verkar funka? De gånger jag känt mig som mest fri är när jag kastat mig ut i ovissheten. Kommer vi nånsin nå dit? Kanske kämpar vi alla mot ekonomisk trygghet och inte ekonomisk frihet? Jag vill ha lite av båda. Men jag  tror att jag behöver  ovissheten för att känna att jag lever.

Är vi svennebananbloggare som drömmer om ett liv i frihet alldeles för fega? Är vi trygghetsnarkomaner som genom vårat sätt att vara hindrar oss själva från att uppnå våra drömmar? Kommer vi nånsin nå frihet i ett mentalt läge?


Läs liknande inlägg:

10 kommentarer:

  1. Intressant funderar mycket på detta. Jag gillar ändå känslan att ha ekonomisk frihet. Blir chefen för jävlig så kan jag gå...
    Mvh Aktiemamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut, helt rätt! Det steget har jag tagit, men funderar fortfarande alldeles för mycket ;).

      Radera
  2. För mig handlar allting om resan och har alltid gjort. Skulle jag en dag nå mina finansiella mål, så är det dags att skaffa andra mål. Att vara helt nöjd tror jag aldrig man kan bli om man är driven. Däremot fullt möjligt att man kan titta tillbaka och säga att man har lyckats bra i livet.

    Du ställer bra frågor som jag också reflekterar över ofta. Bland annat kan jag känna att ska det verkligen vara tråkigt att spara pengar? Det är kul, absolut, men att leva så som vissa lever för att spara några extra kronor det intresserar mig inte alls. Resan till mitt mål ska vara givande och jag ska inte känna att jag offrar en massa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra reflektiner!

      Jag håller med om att resan är målet, det är ofta den roliga delen. Samtidigt börjar jag iftågasätta vårat driv att helatiden sätta upp nya mål när vi nått ett.

      Som jag nämnt är det för egen del svårt att leva 100% i nuet så länge jag helatiden tänker på framtida mål. De få gånger i livet jag släppt allt och lagt drivkraften åt sidan har jag känt mig mer levande än någonsin. Detta är som sagt hur jag känner och alla känner säkert olika. Jag tror därför för egen del att jag har som ett mål att släppa en del av drivkraften. Att uppnå känslan att jag är nöjd utan att ständigt behöva utvecklas eller ta mig vidare fysiskt. Utan lägga fokus på min mentala utveckling.

      Jag vill kunna vakna på morgonen och känna att jag vill leva exakt som jag gör, där jag är och göra det jag gör. Att mitt längsta mål är att laga en måltid jag aldrig gjort förut, gå en promenad på ett nytt ställe eller bara ligga i solen hela dagen. Typ så.

      Kanske låter lite flummigt, men försöker få freqm tankarna så bra jag kan ;).

      Mvh / Frihetsmaskinen

      Radera
  3. "Frihet" är ju så mycket mer än att ha tillräckligt med pengar för att inte behöva förvärvsarbeta. Det handlar minst lika mycket om ett sätt att tänka och agera. Det är ett intressant ämne som man kan diskutera i många timmar om. Men det viktigaste är att inte låta drömmen om framtida lycka förstöra livet här och nu. Man måste hitta en balans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller helt med! Väl talat! :)

      Radera
  4. Bra inlägg! Skrev precis lite om det här med tid och vad vi spenderar vår tid på och det jag eg kommer fram till är att drömmen om ekonomisk frihet inte är tokig att man letar och längtar efter! Enligt min uträkning är nästan 50% av vår tid lagd på annat än du själv bestämmer/vill göra så det är verkligen dags att lägga i växeln och köra rakt mot ens dröm om frihet! Med vänlig hälsning Kneg till Deg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant, ska kolla ditt inlägg! Precis, ju snbabare ju bättre. Men viktigt att ha kul på vägen. Aen har vi alla nog lite olika mål och ibland vet jag inte riktigt exakt vad jag strävar efter :).

      Mvh / Frihetsmaskinen

      Radera
  5. Så klockrent det du skrev det där med att ta på sig mer arbete för att kunna spara mer. Gjorde precis det genom att ta på mig ett litet extraknäck. Får en verkligen att tänka efter. Suveränt inlägg :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland kan det vara rätt att ta på sig lite extrajobb. Men om det inte känns rätt så kanske det är bättre att skippa det. Jag tror man ska försöka släppa pressen lite ibland och njuta mer av stunden :).

      Tack för kommentaren!

      Radera